”Lyssna! … Björneborgarnes marsch höres i fjärran!”

14.5.1918 / 2012?

Akademiska sångföreningen: I morgon kl 19 inöfning af ny inhemsk komposition för uppförande i samband med Mannerheims högtidliga intåg.

Damstrumpor! Siden och bomull, större parti säljes billigt. OBS! Endast några dagar. Hotell Bristol, rum 52.

Teater Maxim har erhållit intressanta krigsfilmer: Tyska U-båtar i aktion! Köbildning sannolik, beakta tidiga föreställningarna.

15.5.1918 / 2012?

Vita redaktören är stolt: I morgon blir friheten cementerad! General Mannerheim med 12 000 man intågar i Hfrs.

Café Esplanads fönsterbord uthyres i morgon under paraden, per 100 mk. Inkomsten tillfaller firhetsarméns efterlämnade medellösa.

Vill ngn godhjärtad person hjälpa en fattig kvinna, som förlorat andras penningar 85 mk och har kommit i trångmål? Svar till ”Tacksam”.

Gamla löständer köpes i dag kl. 12-17, Bergmansg. 14 A 3.

Två ½ flaskor gammalt Rheinvin utbytas mot 4 kg socker. Tfn 4626.

16.5.1918 / 2012?

Kära vänner! Vita redaktören avslutar rapporterna idag. Lejonfanan svajar och stoltheten pulserar i bröstet. Mannerheim anländer till Hfrs! (1000)

Detta är dagen då vi tackar den unga vita armén för vårt lands befrielse från de rödas blodiga skräckvälde. (1001)

Majsol och vår i luften. Staden pulserar. Gatorna i centrum är prydda med rödgula vimplar samt vita och blåa dukar. Fullspäckat med folk! (1120)

Lyssna! … Björneborgarnes marsch höres i fjärran! (1130)

Allas huvuden är vända mot norr. Se! Vid Nationalmuseet syns redan general Mannerheims resliga, smärta gestalt till häst! (1135)

Lefveropen skallrar över hela Helsingfors. Ett hav av vita näsdukar böljar på sidan av vägen. (1140)

Ungefär där Mannerheimstatyn ska stå i framtiden står en väldig äreport idag, prydd med girlander och flaggor, med stadens vapen i mitten. (1141)

Hfrs borgmästare von Haartman: ”Jag hälsar Eder och eder unga segerrika armé med djupaste tacksamhet.” (1145)

Huvudfestligheterna äger rum på Senatstorget. Lyckans den som kommit över biljetterna som är mycket eftertraktade. Vita red är på plats! (1150)

Hela trappan till Nikolajkyrkan (ni kallar den visst för Domkyrkan) och dess terasser, trottoarer och alla gator: jublande människomassor. (1152)

Kabom! Kanonerna på Sveaborg skjuter salut! (1155)

Femtio damer i skimrande vita toaletter, famnarna fulla med rosor, går upp längs kyrkans trappor, bildar spalier. (1156)

Ett dån från luften igen! Denna gång eleganta manövrar från tre aeroplan, ett av dem framförd av en tysk marinflygare. Djärva kurvor! (1157)

Mannerheim och hans armé marscherar nu längs Henriksgatan (ni kallar det för Mannerheimvägen), svänger in på Esplanaden. (1210)

Ett oändligt, från hjärtat kommande jubel fortplantar sig medan trupperna passerar. Från alla fönster vinkar och hurrar publiken. (1215)

Mannerheim rider nu in på torget med sin härligt vackra springare! (1221)

Han går upp till Senatens trappa, samma hus där de röda huliganerna för bara några veckor sedan härjade och förstörde i. (1225)

Mannerheim: ”Just i denna borg fick finska officerare för 4 månader sedan i uppdrag att ta över en armé som inte fanns.” (1230)

Mannerheim: ”Armén vill att den finska statsskeppets roder lägges i en kraftfull hand, som ej berörs av partigrälen.” (1231)

Mannerheim: ”De tusen hvita korsen på våra kyrkogårdar borta i bygden tala sitt tysta språk, de döda fodra att deras offer ej är förgäves.” (1232)

Mycket spännande, Mannerheim berör de tyska insatserna i blott en bisats. Detta är en klar markering till de tyskvänliga helsingforsarna. (1235)

Regeringschefen Svinhufvud tar till orda: ”Eröfringarna av Tammerfors och Viborg är märkesbragder i Finlands frigörelse”. (1240)

Svinhufvud: ”I fosterlandets namn tackar regeringen hjärtligt Eder för allt hvad Ni gjort för forsterlandets räddning.” (1241)

”Vårt land” ekar över torget. Alla har bart huvud. (1250)

Mannerheim talar igen: ”De brände byar, plundrade gårdar, detta visar hvilken asiatisk kultur man hade för avsikt att införa i vårt land.” (1300)

Stadsfullmäktiges ordf Norrmén meddelar att staden donerar en miljon mk till medellösa änkor och barn efter fallna krigare. (1305)

Mannerheim tar emot checken. Han lovar att våra egna soldaters taktfasta tramp aldrig mer skall upphöra att ljuda på Helsingfors gator. (1307)

Nu tar Hfrs damer över! Generalskorna Wetzer och Theslöf hälsar generalen. Överlämnar en hvit hedersfana af siden, med gyllene fransar. (1310)

Mannerheim: ”Vi komma alltid minnas bilden av kvinnan som stå tyst och stolt vid båren utan att låta en tår fukta ögonvrån.” (1312)

Generalen går nerför trapporna mellan rader af unga hvitklädda damer. De beströr hans väg med blommor. Utomordentligt anslående verkan! (1315)

Festligheterna fortsätter inne i Nikolajkyrkan. Prosten S.W. Roos talar. (1330)

”Gud gav oss ledande personligheter och tappra soldater som med glädje gåfvo sitt lif.” (1345)

”Gud sände hjälpen från broderlandet i väster, Gud bevekade den ädla tyska nationen att hörsamma vår begäran om hjälp.” (1346)

Defilad längs Esplanaden. Regementen från Österbotten, Karelen liksom första jägarregementet får tårarna att rinna: ovationer, jubel! (1400)

Vårt nya stationshus är plats för bespisningen för hjältarna från Karelen och Österbotten. Borden prydda med björklöf, narcisser, tulpaner. (1650)

300 vitklädda damer jobbar frenetiskt: dukar av borden, gör nya smörgåsar, placerar porslinsmuggar och skedar på plats. (1651)

Soldaterna marscherar in! Ett underbart brus när stövlarna trampa i takt. Som dånet af en fors uppfångat på avstånd. (1655)

Med vad nu? Ett gällt hurra-rup från de 300 damerna! Mannerheim är här! Han får rosor. Utropar ett lefve för Finlands kvinnor. (1656)

Generalen äter samma smörgås och ärtsoppa som resten av männen. Tycks smaka. (1700)

Alla hjätar får en halfva ölflaska per man. Här behövs inga korkskruvar. De flesta trycker ner korken med tummen! (1705)

Det sista jag, vita redaktören, hör är ett dånande fyrfaldigt lefve som tusendubblas af ekot när de svenska frivilliga tacka värdinnorna. (1715)

Röda redaktören, som organiserar de finska kommunisterna i Petersburg, knyter näven: Än de vitas fångläger? Arkebuseringarna? (1716)

Vita redaktören hör inte, han jublar: Vi fick friheten! Värna om den. Nu och i framtiden. Adjö, bästa vänner från framtiden! (1717)

Efterord: Röda redaktören gick ev. under i bolsjevikernas utrensningar i Sovjet under 1920-talet. Eller återvände till fångenskap i fosterlandet. (1718)

Vita redaktören kunde fortsätta sin borgerliga livsstil. Men inte under en tysk kung som planerat, eftersom Tyskland förlorade kriget. (1719)

Vita och röda redaktören kunde mao aldrig försonas. Det krävdes ett nytt krig tjugo år senare för den saken … Men det är en annan historia. (1720)

Den herre som igår vid 8-tiden i tobaksaffären på Högbergsg. fick för lite pengar, var god infinn Er för rättande av misstaget. (2359)

SLUT. Storyn bestod av 988 tweets. Långt över 100 000 tecken.

Share |

Följ @Hbl1918_realtid