Föris i helskärm

Det var mitten av 1980-talet. Cherry vodka, donkey kong och glasnost.
    Och på mikroplan: några typer i Gymnasiet Norsen i Helsingfors som ville starta en skoltidning, göra ngt nytt i en rätt så konservativ skola – nydaning på Unionsgatan, liksom.
    Skratt. Konstpaus.
   Jag tror det var 1985 som det blev lagstadgat att alla finländska skolor skulle ha elevkårer och det blev på riktigt en kickstart för skoldemokratin. Vi gavs plötsligt redskap för att påverka skolmiljön.
   Resultatet blev en produkt, mystiskt nog döpt till FÖRIS Magazine, som utan vidare är all finlandssvensk slask-journalistiks moder. Men naturligtvis skapad med en kreativ frenesi som jag egentligen aldrig sett maken av efteråt. Varken hos mig (som första chefred.) eller hos de andra. Tänk att man skulle vara på topp som sjuttonåring....
    Tidningen blev en hit i skolan, och varför skulle den inte ha blivit det? Rått skvaller och avslöjanden kryddat med en dos grävande journalistik säljer alltid. Och framför allt den där PROTESTEN mot ... öh, ja, mot LÄRARNA och SYSTEMET förstås, så där allmänt och alltid.
   Visst fanns där annat också: musikrecensioner, analys av Nicaragua (en klassiker), intervjuer med kulturpersonligheter, ja, rentav noveller. Men ha inga förhoppningar. Det här var 1980-talet och omvärlden var dessvärre inte så jävla intressant.
    Allt gjordes på manuella eller elektriska skrivmaskiner, men jag minns att det var helt sensationellt när ngn kom med en grej från framtiden: en Xerox-skrivmaskin som hade en liten liten digi-skärm (där rymdes typ en halv sats i gången) där man kunde SE och korrigera vad man skrev. Men det gällde alltså att vara snabb i så fall, för skrev du vidare åkte allt ut på pappret och då var det försent att rätta.
    När texterna var skrivna var det kopiering, klipp och klistra som gällde. En underskattad metod, för övrigt.
   I bästa marknadsstil gjorde vi första omslaget granngult och numrerade alla tidningar, för att sedan kunna ordna ett lotteri utifrån numren. Vilken total succé, hela skolan var helt gul, folk låg på golvet för att suga i sig de ”stora” pojkarnas och flickornas skvaller (tidningen gjordes främst av gymnasiet, men gällde både högstadiet och gymnasiet).
   ”Hjärntvättning” som lärarkåren kallade det. Kanske inte helt utan substans.

Tack vare nästa chefred. Joakim Enegren finns nu denna helsingforsiska kulturskatt tillgänglig för alla i ett virtuellt format.

Och hur känns det att läsa tidningen nu i modern tid? Spontant skulle jag säga som ZZ Top: I wouldn't touch her with a ten feet pole. Seiska är helt tillräckligt. Men vi var långt före och skaparglädjen går det inte att ta miste på.

Så vad är det för idé att oja sig? Luta istället bakåt och njut av tidsresan.


Klicka på respektive tidning för en tidsresa du aldrig kommer att glömma. Och glöm för allt i världen inte att sedan välja helskärm när tidningen öppnat sig (uppe till vänster).
 

Föris nr I (december 1985)



Föris nr II, våren 1986



Föris nr III



Föris nr IV maj 1986
jkj